När kärlek och omtanke alltid är nr 1

Nu har det gått en månad och jag har kommit så långt att jag kan skriva om det utan att tårarna rinner.
En tisdags morgon tidigt i April står en okänd man på trappan och i armarna håller han en välkänd tax. Damen mådde inte bra och befann sig på sjukhus, mannen va damens granne. Det blev ett återseende med mixade känslor. "Oskar" Stannade en vecka sedan mådde damen bättre och hämtade själv "Oskar"
En vecka senare stod mannen på trappan med "Oskar" igen. Det blev en orolig Maj med några korta samtal via telefon med damen och den 11 juni somnade hon. Taxen "Oskar" som egentligen hette Max blev då en permanent medlem av vår familj. Eftersom Max delar namn med mitt fantastiska barnbarn fick vi komma på något nytt och hans stolta namn är numera Göte.

Det blev en otumlande och känslosam försommar för oss här på Mimmi's och jag kan förundras över hur mycket man kan komma att tycka om en människa och hur stort hål någon kan lämna efter sig, när man bara träffats en 5-6 ggr under 1 års tid. Kanske pratat i telefon dubbelt så många ggr. Jag tror att jag lärde mig känna och tycka om damen så mycket genom denna underbara lilla tax.

Eftersom vi från tid till annan tar in hundar i vårt hem, som av en eller annan orsak inte finner sig tillrätta i anläggningen eller pga lååånga vistelser, kan det ta lite tid innan de får status som fullvärdiga familjemedlemmar. Genombrottet kom den veckan jag va ledig och tillbringade den i en liten badstuga på Skrea strand. 4:e dagen i badstugan fick han sitt godkännande genom att både Kaj och Bertil tog med honom i sina "putsnings-ritualer". Bertil putsade och rengjorde Götes öron och Kaj fixade morgon "gugget" runt ögen. Så nu kan vi officviellt säga att Göte är en del av vår familj.
Själv grät jag en skvätt, skålade med damen (som var tyska) i jägmeister den kvällen.

R.I.P Elke Malmström, det känns skönt att veta att du väntar vid regnbågens slut och kan möta taxen våra andra fyrfota vänner när de går dit vi inte kan följa dem 

En dag i början av Mars 2013 kommer en kvinna in på gården. Hon undrar om vi akut kan ta emot en hund vars matte befinner sig på sjukhus. Grannen har fram till dess passat hunden men över helgen har hon inte möjlighet och matte kommer inte hem från sjukhuset innan tidigast måndag.
Efter en stunds samtal framgår det att kvinnan inte har en privat relation till hundens matte utan är kontaktperson för matte som har ett socialt handikapp.

Visst har vi plats till det lilla livet som vi väljer att kalla "Fia".

Dagen efter anländer kvinnan med en liten ynklig, mycket vanvårdad liten "Fia" rädd och osäker inför oss och hela världen.
Förfärade ser vi hur hennes klor är så långa att hon tvingas hålla sina små fötter i en onaturlig ställning. Hon är smutsig och mycket tovig.

Vi frågar genast om vi får ta med henne till ett trim och bad i stan och få henne badad och klippt. Kvinnan (som inte äger hunden) undrar vad det skulle kosta eftersom matte inte har så mycket pengar. En snabb blick på varandra och vi är överens. Den kostnaden tar vi.

4 timmar senare är det en mycket lycklig liten "Fia" som kommer tillbaka till gården med huvudet högt. När alla tovor är borta ser man att hon är mager så det gör ont att titta på henne. Inget fel på apptiten har hon heller. Kastar i sig maten hon får och backar inte för att stjäla från andra heller.

Hennes kondition var vid ankomst så fruktansvärd att vi nog kunde gjort en anmälan men eftersom vi förstod att matte låtit det bli så illa berodde på totalt oförstånd. Hon älskade verkligen sin lilla "Fia"
Så efter samtal med hennes kontakt person (Kvinnan som lämnade in "Fia") och försäkran om att hon skulle hålla koll, löfte om att hon skulle komma och visa upp "Fia" en gång varje halvår, så skickade vi hem dom med bra med Extra Bravo-burgare för att ge henne en vikt "boost", nytt halsband (det gamla va för stort när tovorna var borta) och ett fodrat vinter täcke nu när pälsen inte var så tjock. Det va en mycket lycklig matte som fick sin "nya" hund med sig hem.

På skärtorsdagen ringde "Fias" matte för att tacka för allt vi gjort för dem båda och önska oss en glad påsk. Det var ett stort steg för matte med sitt handikapp att ringa oss om det råder ingen tvekan och våra hjärtan var varma utav den hälsningen och Påsken blev ovanligt glad 2013

Våren 2012 kom en äldre kvinna på besök med sin lilla hund. Hunden skulle vara på pensionat en tid. Under vårt samtal framkommer det att kvinnan är mycket sjuk och ska genomgå en stor och komplicerad operation. Hon har ingen aning om hur länge hunden behövde stanna.
Den tänkta vistelsen på 2 veckor blev 6 veckor.
"Oskar" fick under den långa vistelsen bo i huset och blev under tiden en älskad del av vår lilla flock.
Kvinnan kom till slut hem och det blev en kär återförrening.

Tiden gick och vi behöll sporadisk kontakt med "Oskar" och hans matte.
Våren 2013 förstod vi att kvinnan inte mådde så bra. Hon var mycket orolig över att bli inlagd på sjukhus igen och hur det skulle gå för "Oskar" då. Hon tyckte att hon inte kunde förvänta sig samma förmånliga pris en gång till och hade inte råd att betala för någon ny pensionat tid. Vi talade då om för "Oskars" matte, vänligt men bestämt, att hon aldrig ska behöva titta i plånboken om hon blir sjuk. Behöver hon åka in så får "Oskar" bo hos oss helt kostnadsfritt. Vi har också försäkrat kvinnan om att skulle det värsta inträffa och hon lämnar oss, så har "Oskar" ett permanent hem här hos oss.

Vi har valt att starta den här bloggen för att berätta om några av våra vänner som behövt oss lite extra. Vi vill aldrig någonsin vara ett dagis/pensionat där kärlek och omtanke får stå tillbaka för en högre vinst när bokslutet ska göras. Samtidigt kan det komma en dag när vi behöver be våra övrig vänner att sträcka ut en hjälpande hand. Om det skulle behövas vill vi därför berätta vilken lång väg vi själva gått innan vi tagit steget att be om ekonomisk hjälp.

Här kommer att presenteras berättelser om dessa vänner, på vilket sätt de behövt vår hjälp och hur vi öppnat våra armar med värme, kärlek och omtanke om både hundarna och deras ägare.
Alla namn är alias för att inte deras rätta identiteter ska avslöjas.